Scene:
Kate walking with poker face while other students passed by
her.
Suddenly, someone grabs her.
TIN-TIN: Kate!
Kanina pa kita tinatawag, di ka man lang lumilingon. Ha! *sigh. Ang bilis mo pa
man
maglakad.
KATE: Oops.
Pasensya na. May iniisip lang kasi ako.
TIN-TIN: Problema
ba?
KATE: (Titingin kay Tin)
TIN-TIN:
Homeworks. (bored look) My goodness Kate! Speechless na talaga ako sayo.
KATE: I know. I
know. (roll eyes)
In the class…
PROF: Good morning class.
STUDENTS: Good morning Sir.
PROF: Good morning class.
STUDENTS: Good morning Sir.
PROF: Well before
we start, there’s something I would like to announce. Starting today, a new
student will be joining us in our class. He’s a transfer student from ________ university
and had currently moved here in Manila.
Student you may now come in.
(may papasok na
lalaki) He’s wearing a white polo shirt and black pants. His hair is rudely
made.
PROF: Class, this
is Paolo Cruz.
(bulungan)
PROF: Ok Mr. Cruz. You can take your seat at the back.
He just smiled.
The class started normally and
after 2 hours, they were dismissed.
TIN-TIN: Kaaaaaaaaaaaateeeeeeeeeee!
KATE: (Tahimik na nakaupo pero nang may narinig siyang sumisigaw ng
pangalan niya, titingin sa paligid)
What the hell? – sa isip lang niya
TIN-TIN: (pupunta sa seat
niya) Oh my god! May bago kaming kaklase and guess what?
KATE: (bumalik sa pagbabasa
at pasulat) What? (tumingin siya na para bang alam na niya ang sasabihin
nito)
TIN-TIN: (sabay lapit sa
kanya at binulong) ang gwapo!!!
KATE: (rolled her eyes and sa
isip niya – Here we go again! Tin, the face hunter… ) And?
TIN-TIN: hmh. (parang maiinis
na nagulat) Anong and? That’s it! Well, for now. I hope. (biglang lungkot at tingin sa may
pintuan)
Kate!
Kate! (sabay yugyog sa braso ni Kate)
KATE: What?! (nainis kasi
nagulo yung sulat)
TIN-TIN: ung sinasabi kong gwapo nasa labas…
KATE: (sabay tingin sa pinto
then kay Tin)
TIN-TIN: ang gwapo niya talaga… (kinikilig)
KATE: (monologue) *smile I’m Katelyn Creig, 3rd year high school and
currently running for valedictorian. Grade 1 pa lang ako, nakaplanado na lahat
ng mga pangyayari sa buhay ko but not by my parents but by me. I graduated
elementary with flying colors and I really love being on the top but I don’t
like attention, I just like the power of being in the top. But due to reasons,
both have my way. My father is in a business that deals with oils. He’s busy
but…
MR. CREIG: (talking to phone)
“Ok. I’ll be there at 7. Prepare the contract for signing…”
Pababa sa hagdan si Kate nang
makita ng daddy niya.
MR. CREIG: “ahm… hold on for a minute. Good morning darling. I
brought home chocolates last night but I think I was already late to give it to
you.” *smiles then balik sa phone
Continuation of the monologue: He’s a very good father. And my mom…
MRS. CREIG: Katie dear, I cooked your favourite, adobo. I hope you
eat more, pumapayat ka e. Masyado ka kasing nag – aaral at nagpupuyat. Take it
easy, ok.
Continuation of the monologue: My mom is kinda a cooker, not like a
chef because she can’t really cook. But I eat all food she cooks. I don’t know why,
out of love I guess.(smile) And this is my best friend(balik sa present) Kristine Manahan. Well, she’s very beautiful for
a start. His dad is the principal of this school for a support. *smiles. Thus
the fame. Again, I don’t know why she became my best friend, since I obviously
didn’t want the attention. But I guess some things just goes as it is without
noticing, you come to care about a
person and have special importance in your life.
KATE: Nagugutom na ko. Halika na nga.
Halos kaladkarin na ni Kate si Tin
papunta sa opposite direction ng pinupuntirya na naman nitong boylet.
Nakatingin siya kay Tin kaya hindi niya napansin na may tao na harap niya.
Nahulog lahat ng dala nito.
KATE: Ah! Sorry! (sabay
biling pulot sa mga libro)
TIN: Kate!!!
BABAE: Salamat. Pasensya na. Hindi kasi ako tumitingin sa daan. (tumitingin tingin sa paligid)
KATE: (Napatingin din si Kate
sa paligid, pinagtitinginan sila ng mga students) Ang lakas kasi ng boses nitong si Tin e.
No. Ako may kasalanan. Ako ang di tumitingin
sa dinadaanan. Ok ka lang ba?
BABAE: *tango
KATE: *smile
Yumuko
ang babae na para bang nahihiya sa kanya at dali – daling umalis. Kahit na
naguluhan sa inasta ng babae ay hindi na pinansin ito at nagtuloy na sila sa
Canteen.
TIN: “Nicely done, Ms. Popular. *smile”
KATE: Ms. Popular? “Wag
mo nga akong tawagin na Ms. Popular. I hate that.”
TIN: “Bakit ba? Totoo naman e. Madadagdagan na naman yung mga
suitors mo na rereject – in mo.”
Tumigil at tinitigan ni Kate si
Tin, sabay hawak sa mga labi nito na para bang sandwich.
KATE: “You. Tsaka ka na mangumpara kapag mas unti na sakin ung mga
nireject mong mga suitors”
Natawa ito. Nagpatuloy si Kate at
Tin sa bilihan ng pagkain at bumili. Nakanahap sila ng upuan malapit sa
bintana. They can be really an outcast sometimes with eyes all on them. Dedma
na lang.
TIN: “Is it my fault kung wala sa kanila yung hinahanap ko?”
KATE: “Ah huh~” sabay subo sa cheese stick.
TIN: “At I have a feeling na na kay Mr. Cruz na yun…” na para bang
nananaginip ito.
KATE: “Gutom lang yan. And oh, change topic, hindi ako makakasabay
sa’yo pag – uwi. Pupunta muna ako sa student council.”
TIN: “Hellooo?! Where’s the love Katelyn Creig? Are you blind?
Didn’t you see what I had just saw?”
KATE: “Actually I did. Super nakita ng mala-3D kong mga mata. Did
you hear what I just said?”
TIN: “Fine. Yeah~ di ka makakasabay mamaya pag – uwi. What’s with
the student council?”
KATE: “You know naman my responsibilities as a secretary. I need to
report something to the president. And….”
Nahinto si Kate nang mapansin na
di naman nakikinig ang kaibigan.
KATE: “Hey!”
TIN: “Ang gwapo nya talaga…”
Tinignan ni Kate
kung anong tinititigan ni Tin at as expected, it’s Paolo Cruz.
KATE: this girl! “Ok. I’m
going now. Don’t want to be late on my next class.”
Patayo
na si Kate nang biglang may lumapit sa kanila.
GEORGE: “Hi.” (sabay kamot sa
ulo)
Nagkatinginan
sila ni Tin.
TIN: “Hi?”
KATE: “Well, I guess I’m going… ‘gonna leave you two alone…”
GEORGE: “Actually it’s you (pertaining
to Kate) who I want to talk to. I’m George Hernandez. And you are?”
KATE: “Oh. I’m sorry. I’m Katelyn Creig. What do you want to talk
about?”
GEORGE: “Well… I just want to be friend”
KATE: “I don’t understand. You said talk. So there must’ve been
something you want to say than that.”
Halatang
nagulat ang lalaki. At medyo nakakatakaw pansin na rin sila.
TIN: “Ah. Eh. Kate. Ah. George, pagpasensyahan mo na si Kate,
stress lang siya ngayon.”
KATE: (kumunot ang noo)
I’m sorry. (Napansin na pinagtitinginan
na sila ng ibang students) Ahm… George. Can I talk to you next time? I’m
kinda late to my next class…” *smile
GEORGE: “Oh su- ure.” (nauutal
nitong sagot)
Kristine Manahan
just rolled her eyes. Kate immediately walks out of the canteen.